Bidrag Till Släkten Makelier (Macklier) — MacLeans Historia (1962) By Bengt Hildebrand
Swedish text[]
Såsom Sture M. Waller uppvisat, är uppgifterna i Elgenstiernas ättartavlor om adliga ätten Makeleer och friherrliga ätten Maclean okritiska och otillfredsställande i fråga om ursprung och äldre generationer och detsamma gäller också uppslagsverk som Svenska män och kvinnor och Svensk uppslagsbok.' Tyvärr har emellertid Waller genom en förhastad uppgift på en av de viktigaste punkterna ytterligare förvirrat saken. Då han säger, att ingen känd samtida källa antyder någon »skotsk härkomst», är denna uppgift, såsom nedan skall visas, klart oriktig. Därav följer sedan också, att frågan om släktens »adliga härkomst» inte heller blir fullt korrekt belyst. Däremot har han vid sin kritik av hittillsvarande genealogiska uppgifter också framdragit andra notiser av värde rörande släkten. Till Sverige inkommer nämnda släkt under 1600-talets förra del med två bröder, Jacob Macklier och Hans Makeleir, av vilka den sistnämnde, som är bäst känd, tycks ha varit den yngste. Den förre var borgare i Stockholm, den senare i Göteborg. Hans Makeleir (i brev till Axel Oxenstierna egenhändigt: Hanss Makeleir) kallas även Makeleer, John Macklier och John Maclere. Att de var bröder framgår, såsom Waller påpekat, tydligt av en 1640 över Hans Makeleirs dotter Isabella tryckt likpredikan.2 Waller ingår eljest inte närmare på henne och farbrodern. Av likpredikan framgår det, att hon var född 22 dec. 1630 i Stockholm (där även Hans då tydligen bott), kom till Jacob som fosterdotter (härom närmare nedan) och dog i Stockholm 5 sept. 1639. Då Waller förnekat släktens skotska ursprung, är det givetvis önskvärt fastställa familjens nationalitet.3 Om man börjar med Jacob Macklier (även Mac Leer), så kallas han i litteraturen skotte' och namnformen med Mac- verkar ju också skotsk. Något direkt källbelägg för Jacobs nationalitet har jag emellertid inte påträffat, men väl en notis av indicievärde i mantalslängden för Stockholm 1652.5 Där anges nämligen som boende (»gest») hos honom »öffwerst Lessle medh sitt folk», således uppenbarligen en medlem av den kända skotska släkten Leslie.° Att Jacob Mackher var skriven i Tyska församlingen i Stockholm,7 visar inte att han var tysk, då även andra utlänningar tillhörde denna. Helt uppklaras saken av det, som man vet om brodern Hans Makeleir. Denne uppges ha blivit borgare i Göteborg 1629, men står ej i borgarlängden för det året.° Han var emellertid riksdagsman för staden 1632 och 1649° samt rådsförvant 1632-1650 och dog först 1666. Då Cromwells ambassadör Bulstrode Whitelocke var i Göteborg senhösten 1653, fick han den 23 nov. besök av Makeleir, som i Whitelockes engelska dagbokstext omtalas på följande sätt: »Sir John Maclere, a Scotch merchant, living in this city [Göteborg], though he had been of the King's party, yet visited Whitelocke with much respect.»1° Whitelocke talade engelska, latin och franska men inte tyska. Redan av Makeleirs uttal måste han ha kunnat konstatera, att uppgiften om M. som skotte var riktig. Vad angår Hans eller John M., ger Whitelocke honom sir-titeln. Makeleir måste således ha varit knight (icke ärftlig sir-titel) eller baronet (ärftlig sir-titel). Hur det förhåller sig med Hans Makeleirs brittiska adelskap och adelstitel framgår av handlingar i serien Biographica i Riksarkivet. Även breven till Axel Oxenstiernall har här sitt intresse genom sigillen. H. M. använder två olika sigill, ett före och ett efter adlandet i Sverige, vilket skedde genom k. brev 20 maj 1649. Det tidigare sigillet har omskriften »Hans Makcleir»[sic] och visar ett bomärkesliknande sigill med ett stort M underst (tydligast på brev av Göteborg 6 nov. 1644). Det adliga sigillet visar (tydligt på brev av Göteborg 21 jan. 1653) fem blomstänglar med blommor. Detta är det svenska sköldebrevets vapenbild, som Elgenstierna oriktigt påstår icke ha använts av ätten. Bland brev till Oxenstierna ligger även ett på latin, dat. Uppsala 6 mars 1652, från Hans Makeleirs son Jacob Macklier (så egenhändigt) d. y. Även där visar sigillet de fem blomstänglarna med blommor. Hans Makeleirs brev är, som Elgenstierna anför, på tyska — i varje fall de här åberopade breven till Oxenstierna. Men även detta visar ingenting i nationalitetsfrågan. Som Helge Almquist påpekat i sin Göteborgshistoria,12 hade de flesta skottar, som kommit till Göteborg, tidigare haft hemvist i Nordtyskland — därtill kommer, att nationalitetsfrågan redan är klarlagd genom Whitelockes vittnesbörd. Flera brittiska brev i Biographica och bland dessa flera kungabrev visar också klart både Hans Makeleirs roll i engelska inbördeskriget, hans titel och adelsställning. Redan i ett brev, dat. Göteborg 26 aug. 1650, omtalas H. M. som ‘S[i]r John Mackleer. Brevet är ett intyg, som visar, att H. M. »did assist his Ma[jes]tie of Great Britain with all sorts of warlike provisions for his Ma[jes]ties service in the year 1649» och även sedan under 1650. Skeppet Enhörningen (Unicorne), tillhörigt H. M., beslagtogs emellertid 1649 av »the Commonwealth fregats». År 1650 beslagtogs på samma sätt två H. M:s skepp. Det ena, »King David», hade bl. a. 24 järnkanoner ombord, det andra, »Mary», hade 12 dylika kanoner, tydligen avsedda för det kungliga partiet. Det omtalas också direkt, att H. M. räknades som en fiende till republikanska partiet. Den engelska skrivelsen är en kopia, men fullt trovärdig. Trovärdiga och samtida kopior av brittiska kungabrev, utfärdade av tronpretendenten Karl, sedan Karl II, ligger likaledes i Biographica. Det ena, undertecknat Charles R., och utfärdat 24 dec. 1650, är riktat till »our right trusted and right welbeloved John Makelier Esq. at Gothenburgh in Sweden». Nästa kungabrev är av 24 febr. 1651 och riktat till »our trusty and welbeloved S[i]r John Makelier» och ett tredje kungabrev av 28 dec. 1652 är ställt till »our trusty and welbeloved S[i]r John Macklier Baronet». Alla Whitelockes notiser, utom den att M. var skotte, bekräftas här direkt och officiellt. Samtidigt är det tydligt, att M. 24 dec. 1650 var »Esq[uireb, 24 febr. 1651 sir och att han 28 dec. 1652 direkt anges som baronet. Elgenstierna har uppgiften, att M. blivit »engelsk baronet » 1650 — faktiskt vet man väl inte om det var engelsk eller skotsk. Troligen måste man för att avancera till baronet först passera knightstadiet. På något sådant tyder i varje fall, att Karl (II) i brevet 24 febr. 1651 kallar H. M. endast sir, medan baronet-titeln är direkt utsatt i brevet 28 dec. 1652. I varje fall var H. M. varken knight eller baronet 24 dec. 1650, men tydligt baronet 28 dec. 1652. Av de nämnda kungliga breven framgår H. M. ej direkt som skotte. Men det finns i Biographica också ett annat, privat, engelskspråkigt brev, som ytterligare och ingående omtalar H. M:s prestationer åt det kungliga partiet och är undertecknat just av skottar (omtalar »our native country of Scotland»). Den skotska orienteringen framgår ju f. ö. även genealogiskt genom ingiften för olika H. M:s barn i familjer som Sinclair, Hamilton och Gordon, och saken är, såsom visats, avgjord genom Whitelockes dagbok. Vapenfrågan utvecklas så, att Hans M:s son David, som skriver sig Macklier, upprepade gånger sigillerar med ett nytt sigill med en sparre och tre rosor, ställda två och en (en sådan vapenbild är nämnd hos Elgenstierna, adl. ätt. Makeleer, på Hans M. i Tab. 1, men utan förklaring till vapenändringen) samt initialerna D. M. Samtliga dessa sigill ligga emellertid i tiden före hans utnämning till svensk friherre Makeleer 1708. Vad angår den rätt till friherre-titeln, som även adliga ätten Makeleer fick enligt Kanslikollegii skrivelse av 22 mars 1764 (med anledning av riddarhusdeputationens protokoll 4 juni 1743), så var den motiverad av, att släkten genom originaldokument styrkt, att den i Sverige adlade, d. v. s. Hans Makeleir, blivit »engelsk» baronet 1650, enligt Elgenstiernas formulering. Även den gren, som fått svenskt friherrebrev 1708 hette länge Makeleer eller Macklier men vid introduktionen 1784 övergick man till namnformen Maclean för frih. David Makeleers äldste sons två yngre söner, d. v. s. den bekante jorddrotten och jordreformatorn frih. Rutger Maclean (f ogift 1816, slöt friherrliga ätten) och frih. Gustaf Maclean et barnlös 1804). Då båda bröderna Hans och Jacob M. är skottar, har de givetvis tillhört en skotsk släkt. Om denna vet man tills vidare ingenting, inte ens namnen på deras föräldrar. Hans Makeleirs äldsta sigill verkar helt borgerligt och Wallers åsikt, att släkten från början varit borgerlig, är troligen riktig. Titeln Esq., brukad om Hans ( John), gavs dock inte till medlemmar av en släkt utan distinktion. Forskningar i Skottland kan måhända lösa denna fråga.13 Att den långt senare angivna härstamningen från den gamla skotska adelssläkten Maclean innebar en pretentiös, fullständigt obevisad usurpation förefaller tydligt — inte ett enda bevis finns för påståendet därom. Det är därför motiverat att, som Waller påpekar, uppgifterna i Elgenstiernas släktinledning och de uppgivna första 5 generationerna stryks ur riddarhusgenealogierna. Hans eller John Makleir var gift första gången med Anna Gubbertz (f 1653 i Göteborg), dotter av borgaren och handelsmannen i Stockholm Hans Gubbertz och Maria (Maichen) von Qvickelberg. De adliga och friherrliga ätterna M. härstammar från detta första gifte. I den förut åberopade likpredikan över Isabella Macklier14 anges, att farbrodern Jacob och hans maka Maria Gubbertz mist »ihre eigene Tochter» och tagit Isabella som fosterdotter. Förmodligen var Anna och Maria Gubbertz systrar, vilket i så fall givit dubbel anledning att ta Isabella som eget barn. Då Isabella också dog (1639), frågar man sig, vilka »Elisabet, Anna» varit, som i mantalslängden för Stockholm 1652 nämnes efter Jacob M:s »drenger» och »3. st. Piger ». Kanske är det blott namn på två av de senare. Några notiser om den föga kände Jacob Macklier må tillfogas. Han blev borgare i Stockholm 8 maj 160915 och var sidenkrämare.16 Han nämns bl. a. i kontributionslängd och mantalslängd 1645. Han är tydligen den »Jacob Makelier», som jämte »Hans Makelier» nämns i ett Amsterdambrev 22 dec. 1640 till Louis De Geer.17 Jacob dog 1655,18 hans hustru (»Macklerschens Leich») begrovs 13 sept. 1657 (Nik.).12 Efter Jacob uppkallades »Maculerens gata» eller Maculersgatan (sedan Timmermansgatan) på Södermalm; invid gatan hade han en trädgårdstomt.2° I fråga om Rutger Macleans biografi, som är Wailers huvudämne och som behandlas på mycket intressant sätt, må blott göras ett par små kritiska reflexioner. För en jorddrott på en gammal arvegård — alltså för Macleans del Svaneholm — bör framhållas, att den viktigaste miljön är gården och dess historia. Waller tecknar däremot mest ätten Makeleers äldre led som miljö. Men Svaneholms slott och gods hade gått i arv ända sen danska tiden och delades 1723 mellan överstinnan Sophie Sehested, född Gyldenstierne (Gyllenstierna af Svaneholm) och den gren av friherrliga ätten Coyet, som kom från fru Sophies syster Lisbeth Gyldenstierne, g. m. frih. Axel Julius Coyet.21 Fru Sophies del av Svaneholm ärvdes av hennes dotterbarn av ätten Juul. Det danska inslaget var så starkt och varade så länge, att man än i dag talar om danska och svenska sidan av borgen. Efter ryttmästaren Berndt Juuls död 1750 såldes danska delen av hans systrar, kommerserådinnan Anna Christina Steuch, född Juul (g. m. professorn, tit. kommerserådet Elof Steuch) och änkemajorskan Sophia Stobee, född Juu1.22 Den, som inlöste denna Juuls halvpart, var deras frände frih. Gustaf Julius Coyet, Rutger Macleans morbror — Rutger själv var vid denna tid 8 år. Hans fränder av danska ätten Sehested ägde, utom Broholm på Fyen, också Karsholm i Skåne (även det arv från de skånska Gyllenstiernorna) ända till 1781.23 Det är givet, att Maclean genom alla dessa danska förbindelser varit väl orienterad också om danska agrarförhållanden. Vad angår teckningen av Rutger Maclean som person, så citerar Waller Christian Molbechs reseskildring, där i del 1 omtalas hans besök 1812 på Svaneholm. Men bilden hade blivit ännu mer levande om även Molbechs fint nyanserade, intressanta personskildring kommit -med."
References[]
- 1 Sture M. Waller, Rutger Macklean och 1809-1810 års riksdag (Lund
1953; Skrifter utg. av Fahlbeckska stiftelsen, 39), s. 11 f.
- 2 Johann Jacobus Pfeiff, Clavis vita et mortis, Das ist Lebens-vnd-Todtes-
Schliissel ... (Sthlm 1640).
- 3 Såsom vanligt har felaktiga eller om osäkerhet vittnande uppgifter i saken
redan börjat dyka upp i annan litteratur.
- 4 Arne Munthe, Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet (1959), s. 77.
Om J. M. jfr även ibid., s. 454.
- 5 Stockholms stadsarkiv (SSA).
Måhända identisk med den överste i sv. tjänst David Leslie, från vilken finns ett brev (1649) till Axel Oxenstierna, RA.
- 7 SSA.
- 8 Göteborgs stads borgarelängd 1621-1864 (1926), utg. av E. Långström,
s. 30 f.
- 9 Borgarståndets riksdagsprotokoll före Frihetstiden (1933), s. 373, 416.
- 10 Bulstrode Whitelocke, A journal of the Swedish Embassy in the years 1653
and 1654, 1(1885), s. 159. Om den tryckta editionens källvärde och förhållande till det betydligt större ännu kvarvarande primärmaterialet ur Whitelockes arkiv se redogörelsen (av förste arkivarien Elsa Nordström) i »A guide to the materials for Swedish historical research in Great Britain» (Meddelanden från Kungl. Krigsarkivet, 5, 1958), s. 204-209. Den svenska översättningen, »Bulstr. Whitelockes dag-bok öfver dess ambassade tu l Sverige, åren 1653 och 1654» (övers. av Uno von Troil, Ups. 1777) är ett utdrag ur den första engelska editionen från 1772. Den trycktes på Gustav III:s befallning, se Warmholtz, Bibliotheca historica Sveo-Gothica, 14, 1817, under nr 8320. — Om B. W:s beskickning se senast Bengt Hildebrand, Främlingar ser på Sverige (1962), s. 38-47, och där s. 99 anförd litteratur.
- 11 Också i RA. Jfr P. Sonden, Rikskansleren Axel Oxenstiernas brefväxling
... (1907).
- 12 H. Almquist, Göteborgs historia, 1 (1929), s. 320.
3-613620. Personhistorisk tidskrift 1962
- 21 Utförlig skildring i B. Hildebrand, Den gamla Oby-släktkretsen och dess
minnen. Ett stycke skånsk-småländsk herrgårdshistoria (Värendsbygder 1941, tr. Moheda s. å.), kap. 2: Gyllenstiernaarvet från Karsholm och Svaneholm. Familjerna Juul, Steuch och Stobee, s. 17-39. Jfr även Th. Thaulow, Lillie- Juulemes Slxgtebog (Kbhvn 1925), s. 113-173. Geheimeråd Ove Juuls et 1686) porträtt i olja, som trol, suttit på Svaneholm och i varje fall ärvts från Anna Christina Steuch, född Juul, tillhör nu professor Bengt Hildebrand, Stockholm. Det torde vara en gammal (samtida?) kopia efter porträttet hos Hofjxgermester Christian Sehestedt Juul på Ravnholt, Fyen. 22 Hildebrand, Oby-släktkretsen, s. 33. Medarvinge och medförsäljare var även systrarnas äldre halvbror danske generallöjtnanten Ove Juul (i. 1766) till Ravnholt, om vilken se Thaulow, a. a. 23 Dens., ibid., s. 19. 24 Christian Molbech, Breve fra Sverrig i Aaret 1812, del 1 (Kbhvn 1814), s. 177 ff. Om Svaneholm där s. 160-177. Om Molbech och Maclean jfr även B. Hildebrand, Främlingar ser på Sverige (1962), s. 100.
This file is copyrighted. The individual who uploaded this work and first used it in an article, and subsequent persons who place it into articles, assert that this qualifies as fair use of the material under United States copyright law.